#TBT – Ett lag som gjorde intryck och avtryck

dale_cipo

Det är ju den tiden på året då alla proffslag presenterar sina nya kläder och cyklar och annat som ska synas på tävlingsbanorna under året. Och då är det ju lätt att bli nostalgisk och tänka tillbaka på ett gäng som gjorde det bättre än de flesta.

I slutet av 90-talet slöts en allians mellan den italienska kaffemaskinstillverkaren Saeco och det amerikanska cykelmärket Cannondale som kom att vara i nästan 10 år. Saeco var då huvudsponsor för ett stall i den högsta proffsdivisionen och Cannondale gick som första amerikanska cykelmärke in som cykelsponsor för ett europeiskt stall.

saeco

Och resultatet blev oerhört lyckat.

Redan under första året som sponsor (1997) lyckades man sopa hem totalsegern i en Grand Tour när Ivan Gotti tog hem Giro d’Italia. Annars hängde väldigt mycket av stallets framgångar de första åren på megastjärnan Mario Cipollini. Taktiken var solklar; Super Mario ska ha ett perfekt uppdrag om det är läge för spurt. Laget levererade och blev känt som det röda tåget.

Men det var inte bara genom sportsliga framgångar teamet gjorde sig ett namn. De helröda dräkterna syntes bra i klungan, Cannondale-hojarna var bland det hetaste man kunde ha och med Cipollini i spetsen gjorde man en hel del PR-kupper. Som när hela laget firade Julius Caesars födelsedag under Tour de France 1999 genom att ha helvita dräkter med gulddetaljer. Och Cipo själv dök upp iförd toga och förgylld lagerkrans. Helt rimligt.

1998_team-55
Drömcykel från 1998

Under Giro d’Italia 2004 körde man hårt på kampanjen ”Legalize my Cannondale” och spelade på det faktum att deras cyklar då var så lätta att de var tvungna att limma på vikter på överröret för att klara UCIs viktgräns på 6,8 kg.

saecoweights

I början av 2000-talet gick Saeco och Cipollini skilda vägar, och stallet bytte karaktär från utpräglat spurtlag till mer allround. Innan laget las ner 2005 hann man med inte mindre än två totalsegrar i Giro d’Italia med Gilberto Simoni och Damiano Cunego. Andra namn att lägga på minnet från laget (på gott och ont) är Danilo DiLuca, Cadel Evans, Igor Astraloa och Salvatore Comesso.

Och varför inte avsluta med en skön liten videosnutt från den 16e etappen på 2004 års Giro d’Italia när Damiano Cunego hade en hygglig dag.

Kommentera